isnusmumrikens

Idag har varit en dag som inte gått i uppåtandans tecken... Men såna dagar har man ju. Speciellt när man inte kan stoppa igen känslorna med mat/kakor/godis, utan måste känna dem. Men det har jag ju skrivit om tidigare, med hormoner som gör mig till värsta sortens tonårsmonster.

Den senaste veckan har jag haft jävligt ont i nacken, en nackspärr som vägrar släppa. Nacken och skuldrornas muskulatur har gått och blivit till sten, vilket gör att nerverna hamnar i kläm tror jag. Det händer emellanåt och inget jag brukar fundera så mycket över. Men det har hållt på och bara blivit värre de senaste veckorna och nu har det kulminerat i att jag så fort jag böjer mig fram och sen sak resa mig upp håller på att svimma. Som vid ett kraftigt blodsockerfall. Problemet är att det inte borde vara ett sockerfall eftersom jag ser till att äta varannan timme ca, som jag ska... Massören nästa kanske? 

Japp, idag blev det gnälligt. Men så sitter jag här alldeles allena och tycker synd om mig själv också ;)

Hoppas du har en bättre dag än mig :)