isnusmumrikens

Jaha.....Nu då? hela dagen gick åt helvete känslomässigt. Jag trodde ärligt talat nte att jag skulle reagera som jag gjorde men det gjorde jag. kanske bra det också, det är viktigt att kunna våga känna sina känslor, även sorg. För det är det jag känner, sorg. Allt jag hade tänkt och planerat gick i krasch....Det var iaf min känsla. Fakta är väl att allt blev skjutet på framtiden...långt in i framtiden känns det som. Men det är bara att tänka om om vissa saker..... En klok kvinna sa till mig idag att ajg kanske måste gå och prata med någon proffessionellt om saker i mitt förflutna som kan fröstöra mycket för mig nu...Men att bli medveten om det är ett stort steg tycker jag.

Positivt idag då? (Viktigt att försöka hitta nåt positivt med varje dag, även de dåliga)
Jag har inte gett mig hän till godisfrosseri eller andra onyttiga saker. Jag har ätit nyttigt hela dagen, både frukost, lunch och middag :) Där är jag stolt över mig själv! Jag har hela dagen varit grymt sugen på både godis och cigg (som jag slutade med för 6 år sen...) MEN....jag har också varit medveten om varför jag ville ha detta.... Inte för att jag var sugen, utan för att jag var ledsen, deprimerad, besviken och arg. Så där är ett litet framsteg.

...är stor idag....Jag trodde inte att jag skulle känna så men det gör jag. Brevet fr. kliniken kom idag och de har en väntetid på 1 år(!) dit...1 år....Så jag kan tänka mig att det kommer att ta ca 1½-2 år innan jag får det jag vill nu.... DET hade jag inte räknat med...menmen, bara att bita ihop och fortsätta som jag gör nu och hoppas på att Landstingets hjul snurrar lite fortare. Men det var en hård smäll att ta och jag känner mig nu håglös.... SKIIIIIT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vad gör jag nu? Laddar om, planerar om och håller humöret upp....Fan...

Näsan rinner och halsen gör ont... Jag orkar inte göra mycket, soffan och jag är nära bekanta.. men det är ju så vansinnigt tråkigt att bara ligga här, men TV och dator som enda sällskap. Vill t o m hellre vara på jobbet än att ligga så här. Hoppas på att detta snart kommer att gå över, riktigt snart. I vilket fall som helst jobbar jag på fredag. Inget intressant inägg men det blir så ibland...

Nu är ju iofs dagen snart slut men jag ville skriva så för att påminna mig själv om detta, för det är så det är; Varje dag är en ny dag, en dag jag har att bestämma över, hur jag vill att den ska vara. Jag fattar alla mina beslut, omedvetna och medvetna. Det jag jobbar m mycket nu är att vara mer medveten över vissa beslut jag tar och vilka konsekvenser de sen kan få i mitt liv. Och det är inte lätt. Idag gjorde jag valet att få äta en glass. Nej inte nyttigt när man vill ner i vikt, men jag ville ha den, jag var sugen på just glass, ingen annan anledning till suget; jag var inte uttråkad, stressad eller ledsen, jag var sugen på just glass, en Magnum mandel. Så jag åt den och jag har inget dålig samvete heller, snarare glad, för jag har lyckats lära mig att känna igen när det är ett verkligt sug jag har och inte någon annan anledning. Framsteg ;)

Och jag är LYCKLIG! och ensam...men mest så bubblar det inom mig som miljoner champagnebubblor som bara vill att korken ska släppa sitt grepp om flaskmynningen så att de kan få spruta fritt... Stark i mitt jag.

Förresten, nu är papprena till kliniken skickade, nu hoppas jag bara på att det kan få gå snabbt att få komma dit :)

Jag  har ledig dag idag, något jag sett till att ha :) Jag är värd det. Så när jag fyllt på energin så ska jag ta mig in i duschen och sen ge mig ut på en promenad. Jag behöver ett mål så kommer att ringa min väninna från långtbortistan och höra om jag kan komma över en stund och störa henne lite :) Det viktiga är att jag kommer iväg på promenaden, för min hälsa. Men för min själ är det lika viktigt att få träffa min underbara väninna :)
Kanske kommer jag orka sen att städa min lägenhet innan jag ska ut ikväll...men det visar sig... :)

och jag är ledig ikväll.... kan knappt fatta det själv...det var längesen jag hade en ledig fredagkväll utan varken jobb eller annat inplanerat...men ikväll är en sån kväll, och jag njuter av bara tanken på det :) Att solen dessutom skiner gör inte saken sämre :) Nu längtar jag bara efter att arbetsdagen ska ta slut ( om ca 40 min) så jag även kan komma ut i solskenet.

Det är så det känns just nu... att jag håller på att bli vuxen. Jo, man kan ju tycka att jag redan borde ha blivit det såhär vid 36 års ålder, och det är jag väl i stort sett (även om jag försöker ha barnasinnet kvar, risken finns ju annars att det kommer att växa mossa på mig ) Men när det gäller min vikt och allt som hör därtill så har jag inte blivit just det, vuxen. Jag har fortsatt att vara trotsig tonåring. Ta bara all värk jag har lidit (och fortfarande lider) av. Jag har blivit förbannad, arg och känt mig kränkt när läkarna jämt ska dra upp att det beror på min övervikt... tills nu.... Det ÄR ju så! Visst värken kanske inte startar pga att jag är stor men inte fan gör all extra vikt att det blir bättre! Insikten är inte kul, inte kul alls, men ack så viktig för mig.

Utåt ser man den glada kvinnan, hon som inte har så mycket trubbel i livet längre som är rätt nöjd med livet....och det stämmer väl till viss del....Men så finns ju sidan som kanske inte syns (så ofta) men som ibland visar sitt fula tryne. Jag vill inte vara den personen men jag måste acceptera alla sidor jag har inom mig för att komma någonstans. Men det är svårt att inse saker om sig själv som man i MÅNGA år gömt för omvärlden, inklusive sig själv... Det har börjat sippra ut som en okontrollerbar ilska som jag känner rätt ofta nuförtiden...Jag har börjat inse vad som orsakar detta iaf och kan börja jobba med det... Det är ju så jobbigt att vara arg jämt och inte nyttigt är det heller eftersom det blir en ilska jag vänder mot mig själv. Och det resulterar i ännu mer kilon på kroppen...Och NU är det STOPP!!! Jag ska inte ha det så här mer! Jag har väl insett att jag inte kommer att få äran att bli mamma men jag vill kunna vara den mest underbara mostern i många många år framåt!! Remissen är skickad och nu hopppas jag på lite snabba vändningar i den så sega maskinen vi kallar Landstinget. jag vill inte följas av ständig ångest...