isnusmumrikens

Alltså, jag måste sluta läsa andras bloggar...Iallafall bloggarna som handlar om de som gjort samma operation som jag. Jag känner att jag blir nere över andras viktframgång och får för mig att jag inte lyckas lika bra. Ni vet syndromet "Ja, men alla andra är ju så lyckade/vackra/duktiga." Och jag känner pressen. Den förbannade pressen! Och jag reagerar som jag alltid gjort... Med att bli bättre? Ehh...nej. Jag drar mig in i mig själv och tycker att livet är pest och att jag är misslyckad.
Jag gläds givetvis med mina bloggvänner i deras framgång, tro inget annat, missförstå mig inte. Jag är överlycklig för deras skull. Min ångest sitter ju bara i huvudet. Och det går över. Jag är bara svag för tillfället. 
Jaaa, det var nog dags för B12-sprutan igen tror jag minsann. Börjar känna igen dessa känslor nu. Så, på väg hem från jobbet imorse ringde jag mamma sjuksköterska som fixade det hela nu på kvällen :) Jag har sån tur att jag har henne!! Så nu har jag fått påfyllt igen och väntar in effekten :)

Idag (ja, den 24e) så firar jag nu 6 månader som opererad, mitt nya liv fyller 6 månader idag. Och jag har klarat av att tappa 33,2 kg nu...och jag kommer INTE att plocka upp dem igen :P

I söndags var jag hem till min barndomsvän L och fikade :) Så skönt att prata med någon som ändå känt mig så länge men ändå inte är familjen. Hon vet vad som hänt i mitt liv i stora drag och jag behöver inte förklara mig så mycket när man berättar något.

Av L fick jag en hel kasse med massa kläder som jag kanske inte kan ha nu men jag kommer att kunna ha det snart (räknar jag med, hehehehe)

Jag satsar nu på att komma ner på 2-siffrigt lagom till Madonna-konserten den 4 juli. Jag måste ha ett fast mål för att sparka mig själv där bak... Inflammationen i knä/höft skiter jag i nu och sätter igång med träning och promenader. Jag kan inte hålla på så här mer! BASTA!!! Jag är min egen lyckas smed :) Och jag vill ju bli en vältränad kvinna, inte en vandrande löstskinnhög...

Jag mår bra. Tro mig. Är bara lite "oggy" just nu. Det går över snart :D

Usch! Jag suger verkligen på detta med bloggande... Förlåt! Men när det inte händer så mycket så vet jag inte vad jag ska skriva om...

Nu har det i och för sig hänt en del. Förra veckan var jag ju till Spanien för att träffa familjen :) 6 dagar fick jag njuta av att kunna leka och kramas med mina älskade småtroll, umgås ordentligt med min kära syster och min pappa. Jag hann även träffa mina kusiner som jag inte träffat på 1,5 år. Underbart!
Nu önskar jag att jag även kunde skryta med att jag fick njuta av sol och värme....men ICKE! Det har inte regnat i Spanien på hela vintern så GIVETVIS regnade det hela veckan....! En halv dag fick vi sol och varmt, första dagen vi var där. Kan ju säga som så att jag hade ju inte packat för kallt och regn...och absolut inte för snö...!! Jodå, det snöade på avresedagens morgon. Fascinerande... Skrattade gott när vi åkte till flygplatsen dock...Lite lätt pudersnö ligger på marken och då körs plogbilarna fram..!! HAHAHAHAHAHA!!! Som jag skrattade! Nu plogade de iofs inte, utan saltade vägbanorna så att folk inte skulle köra i diket. Pappas fru berättade dock att många stannar hemma från jobbet när det kommer snö eftersom de inte kan och törs ta sig till jobbet/skolan. Svårt att förstå för en nordbo som är van vid liiite mer snö än så ;)

Under veckan så fick jag ju leka med "mina" barn, jag jagade dem runt i huset under deras skräckförtjusta rop och ibland fångade jag in dem. Och... jag orkade! Jag blev inte helt slut. Jag slutade inte för att jag inte klarade mer, utan för att det var dags att äta t ex. Vilken känsla!! Jag orkade gå upp för alla trapporna hem till pappa. Utan att dö en smula på kuppen. 

Jag och syster var på shopping (för det ändamålet var vädret perfekt) Hittade en del kläder som jag köpte. Eller jag betalde inte eftersom pappa ville ge mig dem som present, så jag tackade och tog emot :) 3 toppar hittade jag och två par byxor. Nu måste jag hitta någon som kan fålla byxbenen på ena paret eftersom de är för långa :) Kanske kan jag övertala mamma när hon kommer hem igen :) Jag ska försöka fota och lägga ut bilder under veckan :)

Flygresan var ju också ett litet eldprov... Har ju inte varit så förtjust i att sitta inträngd i en flygplansstol där jag först måste fråga efter en bältesförlängare och sen även hoppas på att planet inte är fullt så att jag kan ha en ledig plats bredvid mig så att jag kan fälla bordet bredvid och ställa saker på. För det har itne funkat att använda mitt eget eftersom magen tagit i... Denna gång behövde jag inget av det. Ingen bältesförlängare krävdes...Jag fick t o m dra åt bältet, fick en stropp över på ca 1 dm :D Ja, och bordet gick att fälla ner utan problem. Nu upptäckte jag ju även att ju längre fram i planet du sitter desto mer benutrymme är det. Jag hade tur alla resorna och fick superplatser. Och jag satt dessutom inte fast som i ett skruvstäd heller i den förbannade stolen. Det fanns lite luft runtom :)

Så nu har jag landat hemma, firat lite påsk ensam, varit ledig en påsk för första gången på många år. Denna vecka är det jobb som gäller igen, hela veckan lång :)

Mitt i natta och jag kan inte sova... om bara ett par timmar ska jag upp för att åka på shopping tillsammans m min syster.

....innan planet lyfter mot varmare breddgrader :)
....innan jag får kramas med mina älsklingar :)


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!

Och det är endast med tanken på detta som jag befinner mig i upprätt position efter bara 2,5 timmars sömn... egentligen är jag så trött att jag vill kräkas ;)

Puss på er!