isnusmumrikens

Just nu är jag inne i en jobbperiod igen, jobbar ju varannan vecka natt. Det blir inte så mycket annat då än sova och jobba, men jag är ok med det :) Skönt att ha en vecka ledigt sen :)

Idag upptäckte jag nåt nytt igen med mig och min kropp. Ja, förutom upptäckten att även jag har ben i min kropp ;)

När jag satt i soffan och kollade på Biggest Loser-finalen (den amerikanska, kollar inte på den svenska) för att hitta inspiration till träning, så upptäckte jag helt plötsligt att jag satt i skräddaställning...
Jag. I skräddarställning.
Och det var bekvämt dessutom. Så coolt!! Minns inte hur längesen det var jag kunde göra det. Då kom jag ju även på att jag häromdagen var tvungen att dra fram bilsätet ett hack för att nå till pedalerna...Och jag slår inte längre i magen i ratten... Måste innebära att ryggfettet försvinner ;) Fånigt kanske du tycker, men ack så stort för mig :)

Hela tiden upptäcker jag dessa små saker men jag glömmer bort att skriva om dem :) 
Ett par saker till: Jag kan numera stå på ett ben och ta på mig strumporna, utan att tappa balansen. Jag kan böja mig ner och knyta skorna utan att det känns som att ögonen ska poppa ur sina ögonhålor. Underbar känsla. Sen att inte svettas så fort man rör sig är nog bland det bästa. Ser med spänning fram mot sommaren. Undras om jag kommer att klara värmen bättre i år, kanske jag t o m kan njuta av den :)

1 kg kvar till nästa 10-tal :) Tappat 29 kg nu.... :) Fattar det knappt. Men skoj som attan!!! Go Me!!!

Fredagens shoppingtur resulterade i 3 nya plagg, varav 2 i färg (!) Och ja, i mindre strolek :) Kändes superskoj! Även om jag fick lite ångest över att ha gjort av med lite för mycket pengar...Men men, jag är nöjd i alla fall, och det är viktigast. Jag ska knäppa kort på kläderna så ni får se, har inte hunnit än bara. Jag hade en underbar dag tillsammans med underbara vänner :) Kvällen avslutades med ett biobesök och en tur på krogen. Filmen vi såg var "This means war", klart sevärd :) Romantiskt komedi med bl a Reese Witherspoon. Krogen var som vanligt. När jag lämnade stället med kompisen Totte så sjönk medelåldern m minst 20 år. Bara kravallknott ute en fredag.

Lördagen hade jag date med underbara Tess och hennes lika unedrbara barn. Vi fikade på stan och jag följde sen med dem hem och blev bjuden på mat och många härliga skratt!
Åkte sen vidare till familjen B ("adoptivfamiljen" min *ler*) för att kolla Melodifestival (ja, jag föll till föga..) Och jag är glad att jag kollade eftersom en av min favoritartister var med, Lisa Miskovsky. Bra låt, som dessutom gick vidare :)
Avslutade även denna kväll på krogen, nykter som vanligt. Körde hem Totte när vi båda tröttnade 1 timme innan stängning. Skönt att komma hem till min säng, min underbara sköna säng.

Idag bjöd jag mamma på lunch och hon hjälpte mig sen att städa. Min ork har tagit slut och jag känner mig tom och tröstlös. Känns meningslöst just nu...inte riktigt rätt ord kanske men jag hittar inget bättre ord att beskriva det med.

Fina vännen Malin kom på besök när hon var på genomresa. Jeez! som jag saknar att ha henne nära. Bara kunna skutta över på en snabbfika och prata bort en liten stund. Det saknar jag. Och tack för hjälpen m informationen hjärtat. Gör ont som fan men bättre så här. Men jag drar mig in i mitt skal igen och det ska mycket till för att kunna locka ut mig därifrån igen. Ännu en näsbränna som svider.
Nåja, livet går vidare

Jag hoppas att ni har haft en fin helg i den underbara solen som strålat ner på vårt kalla land! Jag har njutit av solen, underbara vänner och glada skratt. Jag har fått bästa kramarna från min lillprins. Jag har fått fina komplimanger.
Imorgon börjar jobbveckan. Men till helgen har jag semester och får umgås med min Linda som kommer på besök. Det ser jag mycket fram emot.


Jag är så lyckligt lottad som har så många fina, underbara, vackra, kloka vänner i mitt liv! Tack för att ni finns!

Och till alla er som läser och lämnar fina kommentarer, TACK!

Kram och kärlek till er alla!

Egentligen borde jag nu stå i duschen och göra mig klar för min shoppingtur men det hinns med det också :) Har sett fram mot denna dag, en heldag med goa vänner och shopping :) Kan det bli bättre? Nä. Nu håller vi tummarna bara för att jag hittar lite fina kläder också. Kanske i färg? Vem vet? Jag kanske slår på stort och INTE köper nåt i svart... :)

Upptäckte nyligen att jag inte har så mycket kvar i garderoben som sitter bra längre. Jag hade inte mycket kläder innan heller men nu är det katastrof. Jag har kanske 3 toppar som sitter ok fortfarande, för att de nog var lite för små från början.

Men vad har jag då för storlek numera?
Inte en jävla aning!
Så länge jag kan minnas har jag haft storlek megagigantisktskitstor...nåja, iaf de senaste 20 åren..minst. Jag har ju alltid varit störst.

Så imorgon, lönedagen, ska jag bege mig till Kupolens köpcentrum för att försöka ta reda på min nya storlek och förhoppningsvis hitta lite nya toppar.
Och jo, jag ska visst köpa kläder, även om jag kommer att växa ur dem snart. Jag får väl sälja dem sen då. Jag vill känna mig snygg och fräsch även på min resa neråt :)

"Tappar jag nåt hekto - låt det ligga" :)

Ångest... Ingen rolig upplevelsse. Jag har lidit av denna företeelse så länge jag kan minnas. Vissa perioder har den drabbat mig så gott som dagligen, vissa perioder mindre. Numera händer det inte så ofta då jag lärt mig att känna igen tecknen på att en attack är på G.

Men ibland, som igår på träningen, så går ångesten till överraskningsattack och jag finner mig på en plats helt utan försvar och vapen. Numera vet jag ju att jag överlever och att jag inte alls kommer att dö, men det är lika jobbigt för det. Numera går attacken oftast över relativt fort, den håller inte på i dagar, veckor...

Kloka människor jag har omkring mig påpekar att detta kan hända när man jobbar mycket med sig själv och sin utveckling och jag håller med och tror detsamma. Släpper man aldrig ut känslor utan samlar allt på hög bakom lås och bom inom sig så får man till slut fysiskt ont. Den känslomässiga smärtan sätter sig som fysisk smärta i musklerna bl a. Det är därför man t ex kan brista i gråt när man går till en massör och masserar upp stela muskler.

Min ångest kommer jag att få leva med resten av mitt liv men jag blir bara bättre och bättre på att känna igen den och på att hantera den. Och drabbar den mig så vet jag att det går över och försöker bara att ta mig igenom til andra sidan.


Ett stort TACK vill jag rikta till alla fina människor jag har runt mig! Och ett stort tack till dig som läser här. Jag hoppas jag kan bidra med något.

Och miljoner tack för alla fina kommentarer!!

Ja, det blev ju ingen träning i tisdags. Anledningen minns jag inte men det blev inte av. Men jag sköt bara upp det en dag så igår var jag iväg m min vän L. Hon stod på gåbandet och jag värmde upp på crosstrainern och körde sen igång med gymandet... Började känna att jag var lite yr men tänkte att det var nacken som spökade så jag körde på. Men när jag kände att det bara blev värre och värre så satte jag mig ner och avbröt träningen. Tänkte att jag tar mig nog hem men icke! Det blev bara värre. Började skaka och så kom panikångesten. Yrseln kom sig nog av att jag ätit för dåligt innan träningen och jag glömde att ta med mig något till gymet att äta efter, eller som nu då, när behovet kom mitt under passet. Ångesten vet jag faktiskt inte men den kommer ju när den känner för det, även om det var ett tag sen nu. Jag blev väldigt rädd. Och jag är så glad över att L var med. Hon lyckades få tag i en banan åt mig från personalen (Tack igen!) och jag flydde in i den tomma undervisningssalen eftersom jag inte ville sitta och böla inför alla som var där.
Det var rätt fascinerande att se sen hur fort det gick att iaf få bort skakningarna och svimningskänslan. 3 tuggor på bananen och det vände direkt. Ångesten la sig så sakteliga den också. Jag lyckades ta mig hem och äta en Skyr-yoghurt proppad med protein :)

Idag blir det vilodag, men imorgon kör jag igen. Har ju lovat mig själv att köra åtminstone 2 ggr/vecka nu i början. För att jag vill. Jag mår bra av det.

Solen skiner ute och jag ska snart köra igång denna morgon ordentligt. Hämtar mig lite i soffan efter frukosten först bara :)

Hoppas ni alla får en underbart solig dag!

Jag har ju hört talas om att smaklökarna kan ändras så här efter operationen... Trodde att det mest handlade om att jag skulle gilla sånt som är bra för mig.... Men nu är det inte bara så.
Jag har sorg. Jag har provat 2 gånger nu med samma resultat....


Mina ÄLSKADE Cheezballs smakar inte lika gott längre!!!!!! Buuääääääää!!!

Jajaja...Lika bra det kan jag tro...

Jag har nu börjat min ledigvecka som jag längtat efter så. Planen för veckan är att få in 2 träningspass minst, gärna 3. Men jag måste få min inflammation att ge med sig i knä och höft så att jag kan börja gå promenader som jag "älskar" så... Men, som jag brukar säga numera - Bara att gilla läget :)
Jag kan ju inte äta Voltaren, som jag nämde tidigare (ja, magen har blivit bättre nu äntligen) så jag håller på att smörja med Voltarensalva istället. Salvan har som inte lika effekt. Och jag kan inte smörja alla ställen som skulle behöva det. Önskar att jag kunde fortsätta med tabletterna eftersom de hade effekt även på de andra ställena som jag har ont på men men...

Näää...om man skulle ta och krypa ner under täcket och sova lite jag orkar upp imorgon bitti och träningspasset :)
Sen orkar jag inte lyssna på grannarna som ligger och hostar... Ja. Det är lyhört här. Otroligt lyhört. Man hör tamigtusan allt genom dessa pappersväggar... Allt.

Vägde mig i fredags igen. Trots krånglande mage och mens så hade jag tappat i vikt igen :) Nu är det totalt -28,2 kg :) Om jag skulle räkna från när jag verkligen och på allvar började min viktresa neråt, när jag var som allra störst, så har jag nu tappat 30,1 kg.....!!!!!!!!!!!!!!!! Men jag räknar nu från flytstart :) Men fattar ni....för jag gör det fan inte. I mitt huvud är jag fortfarande extremfet. Ja, fetma lider jag av ännu men inte lika mycket..enligt vågen. Nåja, huvudet borde ju komma i kapp för eller senare.

Ett problem har jag....Håret. Jag tappar hår...i massor... Och enligt dietisten kan det hålla på i upp till ett år (1 år!!!!??!!) detta håravfallande... Så mycket hår jag inte!!!! Blir det för illa plockar jag fram trimmern och kapar allt! Så får jag väl gå med huvudbonader tills håret (förhoppningsvis) växer tillbaka. Köpa in lite peruker kanske...
Jag försöker att verkligen inte stressa upp mig över detta men... ja...jag är fåfäng. Jag vill ha mitt hår kvar.


I övrigt händer inte så mycket denna vecka, som ju är jobba-natt-vecka. Jo men just det!! Jag har flyttat. Eller jag önskar att det var mitt ställe i alla fall. Är kattvakt åt älskade Malin i hennes lilla stuga i skogen. U.N.D.E.R.B.A.R.T! Jag vill också bo så... Försökte intala Malin att hon ju faktiskt numera bodde i en lägenhet högst upp i ett rosa hus men hon köpte nog inte det riktigt... Synd... :) Jag är glad att jag fått bo där under helgen... och i sommar kommer jag att bo där...mer eller mindre.. hehehe... Malin kommer att vara så trött på mig! MOOOAHAHAHHAHAHAHAHA!!!! Och kanske kommer katten fram från sina gömmor om jag visar mig där oftare? Maken till rädd katt..Gömmer sig så fort jag kommer dit. Han mötte mig vid dörren men såg skapligt förvånad ut när han såg att det var jag. Sen var han borta. Putsväck! Få se om han kryper fram idag :)

Nej, svammel 04.22 kan inte vara så skoj att läsa så jag lägger ner nu.. :) Hoppas ni får en fin söndag!

Kram

Bjuder på en bild på mig :) Jag tror minsann att det har hänt lite i alla fall :)





Första bilden är tagen på mammas kalas, två dagar innan operationen. Det andra tog min goda vän Malin i söndags :)

Jag vet inte riktigt vad som hänt även om jag misstänker att det är Voltaren som ställt till det. Har ont i magen. Som fan emellanåt. Jadå, jag slutade direkt med Voltaren och började äta Omeprazol istället, precis som doktorn sagt att jag skulle göra. Men efter samtal med mamma så äter jag också flytande ett par dagar, bara ifall att... Och det känns väl sådär ska jag erkänna.. Tur jag jobbar natt och inte behöver lika mycket :)

Så nu sitter jag här och försöker få i mig lite Modifast Chokladpudding. Har man mycket tid på sig (som jag ju har, när det inte ringer vill säga *ler*) så går det nog att till slut få i sig allt också :)

Tänkte att jag skulle ta en joggingtur runt lokalerna senare, när det inte ringer lika mycket. Kanske kan få igång systemet :) Ja, och så måste jag ju få i mig vatten....Vatten i massor... Fick det förklarat för mig när jag var på återbesöket hos dietisten häromdagen, om varför det är så viktigt att vi som blivit opade dricker vätska som vi ska. En ickeopad får ju in sig rätt mycket vätska dagligen via maten. Men vi som är opade får ju inte i oss lika mycket mat längre = mindre vätska till kroppen. Och kroppen behöver vätska till mååånga saker för att olika system ska funka som det ska. Och.... Det FUNKAR ju! Så nu sitter jag här på jobbet, dricker antingen vatten eller äter mat. ja..och svarar på samtal också förstås ;) Svårt att vänja om sig från att inte ha nåt i munnen konstant till att i princip alltid ha det. Mysko.

Nåja, jag ska sluta svammla tror jag...

PS: Välkommen hit ni nya läsare!! Hoppas ni återkommer :) Kram!

Ett ord: skitdag!

Men i år har jag inte haft lika mycket ångest innan som jag haft förr. Men idag...näää, orkar knappt vara inne på ansiktsboken...Men snart borde de lugna ner sig. Inte många timmar kvar innan 12-slaget.
Och jag struntar i vad folk säger; Det ÄR en kärleksdag som man firar ihop med sin käresta/käreste. Och jag känner mig dubbelt ensam.

Så..
Skitdag! Ta slut...gärna nu, tack!

Skuttar in här lite som snabbast innan jag måste kasta mig in i duschen och göra mig klar för att åka på 3månaders återbesöket hos dietisten. Ska bli intressant att få träffa andra som blivit opade ungefär samtidigt som mig :) Hade ju ingen op-kompis på min avdelning, de låg på en annan avdelning...

Men nu, upp och iväg! Först en dusch och tillfixning!
Och solen lyser :) Kan bli en fin måndag :)

Va fasen har hänt med mig? Hela denna vecka har jag vaknat långt innan tuppen! Samma idag, en lördag...Vaknade runt 03.45, ni vet tiden när många festprissar håller på med efterfesten för fullt (iallafall här ute i Oävla...) Kunde jag somna om?? Skulle inte tro det! Och tro mig, jag försökte. Jag försökte i sängen och när det inte funkade flyttade jag mig till soffan i hopp om att ha bättre tur med att få en date med Jonh Blund igen... Men icke! Den jävulen lyste med sin frånvaro.

Nu, innan klockan slagit 07.00 så har jag hunnit göra rent i badrummet, ätit frukost coh funderar nu på om jag ska ta mig till gymet nu eller vänta på att mamma vaknar och dra med henne dit också.

Hoppas dagen blir bättre från här..

Ha en underbar lördag!

Idag har varit en dag som inte gått i uppåtandans tecken... Men såna dagar har man ju. Speciellt när man inte kan stoppa igen känslorna med mat/kakor/godis, utan måste känna dem. Men det har jag ju skrivit om tidigare, med hormoner som gör mig till värsta sortens tonårsmonster.

Den senaste veckan har jag haft jävligt ont i nacken, en nackspärr som vägrar släppa. Nacken och skuldrornas muskulatur har gått och blivit till sten, vilket gör att nerverna hamnar i kläm tror jag. Det händer emellanåt och inget jag brukar fundera så mycket över. Men det har hållt på och bara blivit värre de senaste veckorna och nu har det kulminerat i att jag så fort jag böjer mig fram och sen sak resa mig upp håller på att svimma. Som vid ett kraftigt blodsockerfall. Problemet är att det inte borde vara ett sockerfall eftersom jag ser till att äta varannan timme ca, som jag ska... Massören nästa kanske? 

Japp, idag blev det gnälligt. Men så sitter jag här alldeles allena och tycker synd om mig själv också ;)

Hoppas du har en bättre dag än mig :) 

Alltså...03.01... Då tyckte min kropp att "Nu är det morgon! Dags att vakna" Ehhhh...nej? Men kroppen har sagt sitt och jag kan inte göra annat än lyda... Så 04.15 gav jag upp och kravlade mig ur sängen och åt frukost. Rensat lite i köket. Kan inte förstå vem det är som kommer och stökar ner hela tiden...? Speciellt när jag jobbar natt...hmmmm... Måste vara den där Ingen som ställer till det..

Nåja, jag misstänkte att jag skulle vakna så här astidigt så jag bestämde mig redan igår kväll att om så var fallet ska jag ta mig till gymet och köra ett pass. Mitt allra första riktiga pass på nya gymet, och mitt första riktiga gympass sen operation. Som jag har längtat! :) Men först avnjuter jag en kopp te i soffan m Rachel Ray som sällskap.

Hoppas ni har en fin dag!

Ok, nu vet jag att Mannafrutti inte funkar så bra... Sitter på jobbet nu och om vi säger som så...det är tur att det inte ringer nåt just nu... Mår illa, fryser, kallsvettas och mår piss helt enkelt. Men då vet jag ju nu. Inte Mannafrutti mer.

Och där kom tröttheten... Sweet lord...

Tydligen har det ikväll varit Melodifestivaldeltävling. Det har man kunnat läsa överallt på Facebook. Ja även på vissa bloggar...Som hos min vän Yohanna. Hon har sen nåt år tillbaka kört nåt som hon kallar för Real Life. Att visa livet som det verkligen ser ut, och inte bloggstajlat. En superidé tycker jag. Jag har inte varit så duktig på att delta men det har hänt nån gång, som nu då :)

Denna veckas Real Life-uppdrag handlar om just Mello. Älska eller hata.

När jag var yngre satt man alltid tillsammans med familjen och kollade, först på den svenska uttagningen, sen Eurovision Songcontest. Jag minns, precis som Yohanna, när Carola vann första gången den svenska sclagern, 1983. Jag var 10 år gammal och Carola blev min stora idol. Än idag gillar jag henne, skillnaden nu är att jag inte skäms för det längre ;)
Jag minns också när bröderna Herrey vann hela alltet året efter. Diggilo, diggiley, alla tittar på mig...lalalalala :)

Då, när det bara var en svensk uttagstävling och sen den stora Europafinalen, då var det skoj. Sen kom äldre tonåren och jag hade annat för mig än att sitta hemma med mamma och lillasyster och kolla på nån töntig schlager...(som jag sen gillade i smyg..)

Men. Ett stort MEN. Sen ändrade de på hela konceptet. En massa deltävlingar och Globenfinaler, kval för att få vara med i Eurovisionsfinalen... Nej. Där tappade de mig.
Orkar. Inte. Bry. Mig. Inte alls faktiskt.
Jag tycker bara att det blir rörigt och orkar inte engagera mig i det. Så nu kollar jag aldrig. Och sen Facebook komkan man ju, om inte annat följa utvecklingen via folks uppdateringar. Det kan man i och för sig göra om det mesta som sker...fotboll, VM, EM, klubbfinaler i pingis, vem som gör vad... ja, ni fattar.

Så nej, jag älskar inte Melodifestivalen..längre.