isnusmumrikens

Idag var jag ju som sagt till viktenheten för att träffa en beteendevetare och sen en läkare för en första bedömning. Upp tidigt som fasen (jag som blivit van att sova på morgonen..) och sen iväg för att kunna vara på plats kl 08.00.
Det kändes som om allt gick bra. Läkaren sa att det är kirurgi som gäller för mig (det som jag nu kämpat för i många år nu, dvs en GBP-op) De vill bara att jag ska träffa en psykolog också. Sjukgymnasten deras behövde jag inte träffa tyckte de eftersom jag har min fantastiska "mini-Jillian" på min egen vårdcentral :)

Det känns så super nu!! Jag är lycklig! Och jag är värd detta.

Jag har förberett mig för resan under lång tid, packat väskan och sitter nu på tåget som precis lämnat perrongen. Jag hoppas och håller tummarna för att det kommer att bli en stabil resa :)

Sitter och letar ännu mer info om operationen och hittade en föreläsning fr Örebro, eller snarare en informationsträff för patienter som ska göra en GBP. Mycket intressant. Många risker och komplikationer kan tillstöta som är lite läskiga men jag är redo. Jag är villig att riskera det, för det liv jag lever nu är bara ett halvt liv...om ens det.

Mtt mål är att bli sund, stark och frisk. Kunna bli accepterad som person innan de ser min enorma kroppshydda. Inte känna att man behöver special-vad-som-helst och bli behandlad därefter, som ett konstigt väsen. Slippa se avsky i människors ansikten, slippa möta fördomar om att tjocka människor enbart är lata och äckliga och får skylla sig själva...
Men framför allt, att orka med mitt liv.

Jag är viktigast i mitt liv!!!

Massor med kärlek till mina vänner som stöttar mig! Ni betyder massor för mig även om jag kan vara dålig på att visa det. <3

Jag suger verkligen på det här med att blogga, uppdaterar allt för sällan och skriver inte så intressant heller.... Men, det struntar jag i. Jag vill skriva av mig på detta offentliga forum där eg vem som helst kan läsa.

Blä. Jag har ingen bra dag (nåja natt eftersom jag jobbar nattskift). Känner så mycket agg och en massa frustration inom mig. Jag BEHÖVER träna! Jag behöver få ur mig en massa uppladdad negativ energi som suger kraften ur mig.
Jag längtar till tisdag. Då ska jag träffa mini-Jillian igen!! :D Jag har ju som sagt inte kunnat träna sen innan jul p g a den förbenade förkylningen som drog ut på tiden. Men nu så! Nu jävlar!!! Jag laddar för tisdag :)

Jag. Behöver. Träna. Nu.

Jag vill boxas.
Jag vill svettas.
Jag vill grimasera av smärta.

Tisdag..... :)

Dvs jag jobbar natt. Har ju fått nattvik på mitt ordinarie jobb och inatt är första natten av 5...Har inte riktigt sovit som jag ska känner jag redan nu och jag har 8 timmar kvar. Som tur är är det relativt lugnt på jobbet.

Jag är så glad att jag har mina vänner! De ger mig så mycket.
Vännen C som idag fick mig att känna lite hopp igen i detta snorträsk jag fastnat i och som inte verkar vilja ge med sig. Jag kan ju köra mitt stretchprogram! Nu när jag inte kan träna :) Alltid något iaf. Börjar känna den gamla värken komma tillbaka och det vill jag inte. Sen fick jag lite tips om hur jag kan äta när jag jobbar natt. Hon är så fantastisk min vän C, och jag är lyckligt lottad som har henne på min sida :) Kram darling!!

Ska luta mig tillbaka i stolen lite och vänta på nästa samtal :)

Kram

Jag håller på att bli galen... Jag går nu in på vecka tre med förkylning... Utan tillstymmelse till att ge med sig heller. Jag är inte bara snorig utan det har satt sig på andningen också... Så; summa summarum: jag har inte kunnat träna sen innan jul.
 Jag kommer bli galen snart!!
Det kryper i min kropp och jag behöver få komma iväg och träna, men jag törs inte riktigt än. Nästa vecka bara MÅSTE jag vara tillräckligt frisk för att kunna köra ett pass. Tänkte prova lite lätt här hemma med gummibandet under slutet av veckan iaf.. Vill ju inte tappa det jag faktiskt lyckats med.

Frustrerad till max nu!