Nu då...?
Utåt ser man den glada kvinnan, hon som inte har så mycket trubbel i livet längre som är rätt nöjd med livet....och det stämmer väl till viss del....Men så finns ju sidan som kanske inte syns (så ofta) men som ibland visar sitt fula tryne. Jag vill inte vara den personen men jag måste acceptera alla sidor jag har inom mig för att komma någonstans. Men det är svårt att inse saker om sig själv som man i MÅNGA år gömt för omvärlden, inklusive sig själv... Det har börjat sippra ut som en okontrollerbar ilska som jag känner rätt ofta nuförtiden...Jag har börjat inse vad som orsakar detta iaf och kan börja jobba med det... Det är ju så jobbigt att vara arg jämt och inte nyttigt är det heller eftersom det blir en ilska jag vänder mot mig själv. Och det resulterar i ännu mer kilon på kroppen...Och NU är det STOPP!!! Jag ska inte ha det så här mer! Jag har väl insett att jag inte kommer att få äran att bli mamma men jag vill kunna vara den mest underbara mostern i många många år framåt!! Remissen är skickad och nu hopppas jag på lite snabba vändningar i den så sega maskinen vi kallar Landstinget. jag vill inte följas av ständig ångest...
