isnusmumrikens

Kollar på den dokumentären nu och känner mig arg. Arg på mamman som, som jag ser det, har misshandlat sin son genom att vara "snäll", dvs inte sagt nej till sin son. Och det visar sig att det är hos henne problemet eg ligger... Hon förlorade en son och när hon sen blev välsingnad m en till son så kunde hon inte hantera det. Han är nu 19 år och hon har sett till att han inte kan klara sig utan henne....Hon vill inte bli av med sin lilla bebis och om han inte kan röra sig så..... LÅT POJKEN VÄXA UPP!!!! Du har ingen rätt att vara så ledsen, det var DU som såg till att han nu riskerar att dö!

Jag har under ett längre tag känt mig rätt slut, utan hopp, men idag är det andra känslor :) Jag känner ett nytt hopp, en ny energi och lust att fortsätta kämpa för det jag vill ha. En underbar kväll igår, med underbara människor, nya och gamla vänner :) Nya vänner som ger en nytt hopp och en lyckad fortsättning :) Nu gäller det bara att göra alla undersökningar innan det kan bli verklighet så att det inte bli problem senare :)

Jag kan kanske börja leva igen, inte bara existera.

Inte fylla tomrummet med mat

Inte ersätta känslor med sötsaker

"Jag tänker, alltså finns jag"