isnusmumrikens

Här sitter jag nu, i mörkret, och orkar ingenting. Har en miljon saker som behöver göras i hemmet men jag orkar bara inte. Saker som skulle göra att jag mår lite bättre iaf...Men all energi har bara runnit ur mig. Det lilla jag har kvar går till att hålla skenet uppe. Men vad gör jag när det tar slut? Jag hoppas väldigt mycket på jobbet hemma som jag sökt, då kan jag minska på mina andra arbeten så småningom....Men idag, ikväll, vill jag bara gråta, gråta och släppa allt men jag har låst allt inom mig så länge, så många år, så jag vet inte om jag kan längre..

"Störst av allt är kärleken" sjunger hon nu Carola på min Spotify......Men om jag saknar den? Om den inte hittat mig än för att jag lyckats gömma mig så bra att den inte orkar leta efter mig längre? Allt känns så tomt, utan mening.... Varför finns jag? Nej, jag vill inte avsluta mitt eget liv, undrar bara vad min plats är? Min uppgift här? att finnas för andra? Vara "roliga tanten" för andras barn? När jag egentligen gråter inombord av saknaden efter egna barn? Min chans var nog då...och jag valde bort den.....För att jag valde med hjärnan och inte hjärtat. Straffas jag för det nu? Straffar jag mig själv för det nu? Gömmer jag mig ännu djupare bakom min fasad?
Existensiella frågor denna onsdag från en kvinna med energinivån nere på nästan noll....Men jag kommer tilbaka...nån dag hoppas jag iaf....